MELK har snakket med Friends For Fun, som bl.a. produserer skeive univers på scenen og internett. Bli med inn i et skeivt utopi!

For ordens skyld: Intervjuet foregår mellom MELK, to mennesker og tre fiktive karakterer. Gjør deg kjent med disse nå.

Friends For Fun består av Johanna Dahlbäck (scenograf) og Desiree Bøgh Vaksdal (skuespiller). Vi jobber utifra en queeranarkistisk feministisk analyse og interesserer oss for temaer som berører makt og normer. Vi bruker humor som verktøy for å løfte usexy politiske spørsmål. I januar går vi igang med å produsere det nye sosiale spillet “Tyttebærpolitiet” som skal vi bane vei for kritikk av privatisering av voldsmonopolet, og i laboratoriet “Klorofyll” skal mikroskopiske dramatiske møter finne sted på menneskekropper og planter.

Magikermennene Tony og Lavrans er to vaskekte «venstresnubbar» og pappafeminister – de tror de er bevisste men lever egentlig delvis i koma. De drar gjerne ut i verden for å utvide horisonten sin, men kommer alltid tilbake like reaksjonære, med en god dose kulturell appropriasjon i bagasjen, som forøvrig er et fenomen de ikke er i stand til å stave. Apropos stav, så er tryllestavene deres mye mindre enn de sier at den er. De vet at de er illusjonister, og må opprettholde illusjonen for å opprettholde seg selv. Det mannlige egoet deres er som regjeringssamarbeidet: overeksponert og skjørt som faen.

Dragqueerfuglerne er en unik krysning mellom kråke og påfugl, og livet er deres catwalk! De elsker alt som glitrer, å vise frem sin prangende fjærdrakt og være nebbete med folk som ikke følger dem på Insta. De er ikke like grunn som folk tror, de klarer faktisk å bekymre deg over imaget sitt og ta partydop samtidig. De overdramatiserer det meste, og èn fjær blir alltid til ti påfugler når de skryter av jetsetter-livet sitt på sosiale medier. Dragfugler er storkonsumenter uten kritisk bevissthet. De namedropper Judith Butler, queere kjendiser og utnytter det skeive rom for egen gevinst. Gjennom spons, reklamekampanjer og kommersialiseringen av Pride, overtar skeive rom med sitt berusende skum – direkte pinkwashing.


Sammen skal vi nøste opp i alt skeivt.

MELK og Friends For Fun har også inngått et samarbeid om formidlingen av et hørespill, kalt 1-2-3-4 I Wont´t take no anymore. Hørespillet finner du på Spotify

1-2-3-4 I Won´t Take No Anymore! Et hørespill
Velkommen til et musikalisk intergalaktisk univers som kritiserer heterosexisme og regnbuekapitalisme. Er det en utopi? Eller er det magi? Medvirkende: Desiree Bøgh Vaksdal, Johanna Dahlbäck, May Therese Vorland, Ragnhild Bruseth, Kari-Helene Blystad. Grafisk design: Alexandra Starud.





MELK: Kan et skeivt utopi bli til et mareritt? I så fall for hvem?

Johanna & Desiree:

Magikerman: Jag var med om ett mardrömsscenario för ett tag sen faktiskt. Skulle gå på en härlig frigjord gayklubb, men blev utkastad! Det var nån tjej eller… ja hon eller hen eller… de sa att det var separatistiskt. Jag fick gå hem.

Dragqueerfugl: NEI! ALT SOM GAY ER GØY!



MELK: Hva definerer et skeivt univers?


J: Upplösning av existerande normer och maktordningar

D: Er det ikke nettopp fraværet av definisjon, da?

M: Jeg var i Disneyland Paris en gang, der hadde de også en parade! Det var veldig fargerikt og fint.

F: Jeg har et par regnbue-solbriller, så uansett hvor jeg snur meg ser jeg glitter og alle regnbuens farger! Og for alle de som ser på MEG, er øynene mine definert av regnbuen, tenker jeg. Åsså Pride, da!


Dragqueerfugler fra forestillingen 1-2-3-4 I won't take no anymore


MELK: Hva definerer et kunstverk, være det til scene, til skjerm eller på øret, som skeivt?


J: Jag tänker att queer konst är subversiv, potentiellt samhällsomstörtande, icke-hierarkisk och kollektiv. Den ger plats åt marginaliserade röster och tilltalar en queer publik, utan att vara informerande för en straight.

D: Skeiv kunst kommuniserer på premisser som snakker direkte til skeive, helt uten å ta hensyn til, forklare eller forsvare seg overfor den normative majoriteten. Det er kunstverk hvor publikummerne, lyttere eller betraktere som plasserer seg utenfor den normative majoriteten, føler seg mer inkludert og trygg enn det heteronormative gjør.

M:
- Jeg som ofte lager skeiv kunst har lamslått søte små homser og de mannete lesber gang på gang.

- Och de är som vilken publik som helst, det är inget fel på dem! De skrattar åt samma skämt som alla andra, applåderar minst lika mycket. Vad var frågan nu igen? Konst är till för alla, den behöver inte vara queer.

F: Jeg tenker nostalgisk tilbake på da Netflix hadde en egen gay-kategori!


Magikermennene Tony og Lavrans


MELK: Dere har hentet titler fra (minst) to av de beste skeive cinematiske klassikerne som finnes fra før. Kan dere si litt om det?


J: Vi vill hylla och uppmärksamma den queera kultur som vi vuxit upp med och inspireras av

D: Som ung tenåring så jeg stadig på TV2-filmkanalen i håp om at den lesbiske filmen jeg hadde rotet meg bort i en gang skulle kommer tilbake. “But I´m a cheerleader” er fremdeles den filmen jeg setter på når jeg kommer hjem fra byen og ikke får sove.


Johanna Dahlbäck (scenograf) og Desiree Bøgh Vaksdal (skuespiller)


MELK: Kan internett bli mer queer nå? Hva skal til?


J: Internet har ju varit mycket mer queert än vad det är nu när google och facebook äger allt. Däremot har många initiativ tagits till queera sammanhang och mötesplatser på internet det här året vilket är kul och tillgängliggörande.

D: Jeg er kanskje mer bekymret for verden utenfor internett. Fysiske skeive sammenhenger og møteplasser blir fjernet rett foran nesa på oss. Separatistiske steder vil aldri og skal ikke trekke like mange gjester og publikummere som kapitalen og storsamfunnet krever. Jeg nevner So, Maksitaksi, og Blitz og Hausmania er stadig under press.

M: Där får jag sätta ner foten! Problemet med internet är ju att det poppar upp allt möjligt, en kansk ska beställa skor och plötsligt börjar det poppa bilder på nakna gaymän överallt. Nej, vet ni vad jag vill se på internet? Magi! Äkta magi, inte såna billiga tricks.

F: Jeg kan sverge på at jeg har rundet internett, finnes alltid rom for MER, MER, MER! Men gud, ja! Det er faktisk mange brands jeg ikke har hatt instatakeover for enda.


MELK: Finnes det en spesifikk skeiv humor, som ikke heteroer forstår?


D: Jeg har én heterovenn som svarer: ja. Det krever trening å stadig være den det herses med.

J: Ja.

M: Jeg har det som kalles “fleksibel komisk timing”. Jeg er med andre ord en komisk kamelon.

F: LOL, ja! Hetero folk fatter ingenting ass.